Ämne: Historia Titel: Den industriella utvecklingen under 1800-talet FÖRUTSÄTTNINGAR Den industriella revolutionen börjar i England i mitten av 1700-talet. Det är lätt att säga när och var den började, men varför, vilka var förutsättningarna för att utvecklingen skulle komma igång? Arbetskraft var en viktig förutsättning. Jordbruket hade effektiviserats. Tidigare hade man odlat en jorden i två för att det tredje låta den ligga i träda. I mitten på 1600-talet införde man rovor och andra grödor från Holland och man började växla mellan att odla brödsäd, rovor och klöver till djuren. På detta sätt behöll jorden sitt näringsvärde och behövde inte ligga i träda. En annan förbättring inom jordbruket var den vetenskapliga aveln som höjde kvaliteten på boskapen avsevärt. Till exempel hade vikten på en kalv tredubblats under 1700-talet. Man delade också upp jorden så att det blev större åkrar. Dessa förbättringar ledde till att jordbruket krävde mindre arbetskraft och en ström av arbetslösa flyttade i hopp om arbete in till städerna. Den andra förutsättningen var att det fanns kapital. Kolonialmakterna i Europa hade handlat med varor som de tagit från sina kolonier. Pengarna hamnade slutligen hos handelsmän och bankirer som kunde låna ut till fabrikörer. Den tekniska utvecklingen var en tredje förutsättning. Under andra hälften på 1700-talet kom de första textilmaskinerna, t. ex. ”Den Flygande Skytteln” och ”Spinning Jenny”. De drevs till och börja med av vattenkraft och var därför tvungna att ligga vid vattendrag, men när James Watt år 1769 uppfann ångmaskinen förändrades det. De första textilmaskinerna tillverkades trä, men det var inte något tilltalande material eftersom det var svagt och inte kunde användas till precisionsrörelser. England hade gott om järn och stenkol men inget träkol som behövdes för att få smidbart järn ur tackjärnet. Genom en ugn för färskning (Den process då gjutbart järn omvandlas till smidbart järn), som kom 1784 löste man problemet och järnindustrin tog fart. FORTSATT TEKNISK UTVECLING Under 1800-talet utvecklades industrin mycket. Stålproduktionen kom igång ordentligt och ökade snabbt. År 1820 producerades17 500 ton stenkol, 1900 var samma siffra 771 915 ton. På samma sätt ökade järn- och stålproduktionen. Med sjunkande pris och större tillgång på järn började maskiner tillverkas av samma material. Ångmaskinen, som tidigare inte använts i större skala hade utvecklats och blivit kraftigare och bränslesnål. Nu kunde fabrikerna flytta in i samhällen, och det växte snabbt upp stora städer kring fabrikerna. Med växande industri kom nästa problem: transporten. Häst och vagn räckte inte långt när det gällde att transportera råvaror och färdiga produkter. En man vid namn George Stephenson, anställd som maskinbyggare vid Northumberlands kolgruvor lyckades år 1814 bygga ett lokomotiv. År 1829 invigdes en järnväg mellan Manchester och Liverpool. De närmaste åren byggdes i England 200 mil järnväg, vilket femdubblades till 1840. Järnvägen öppnade på ett helt nytt sätt upp kontinenterna, mat från landsbygden hade aldrig kunnat fraktas in till de växande industristäderna, järn- och koltransporterna i de mindre utvecklade industriländerna var avgörande för industrialiseringen. Även mindre viktiga transporter som post och människor förändrade mycket. Städer växte upp vid de stora järnvägsknutarna. Ångbåten uppfanns av Amerikanen Fulton 1802. Den första ångbåtsförbindelsen kom 1807, och gick i Hudsonfloden. 1838 kom den första transatlantiska linjen som gick mellan New York och Liverpool. Ångbåtarna var snabbare och mer pålitliga än segelfartygen. Till en början drevs de av skovelhjul, men man övergick till propellrar i mitten av århundradet. Det tog lång tid innan ångfartygen segrade över de segeldrivna. Ännu 1880 var hälften av de då industrialiserade ländernas handelsflotta segeldriven. Passagerartrafiken däremot gick över till ångdrift tidigare. Omkring 1870 hade Frankrike, USA och Tyskland tagit igen Englands tekniska försprång. Samtidigt började Skandinavien, Norditalien, Ryssland, Indien och Japan industrialiseras. I dessa länder var det till en början mest utländska kapitalister som investerade, på grund av att det inte fanns tillräckligt med investeringsobjekt i de industrialiserade länderna, samtidigt som det var brist på kapital i de länder som var senare. Till exempel byggdes de svenska järnvägarna av pengar från Frankrike. I de stora industriländerna började en ny typ av tekniska upptäckter komma fram. Stål, som förut varit en ren lyxvara, lyckades Bessemer tillverka snabbt och billigt genom att blåsa luft i tackjärnssmältan. Det förut värdelösa fosforhaltiga järnet som bland annat finns i Norrland, blandades med kalk innan det smältes och fungerade lika bra som något annat. Den största faktorn för denna utveckling var att man behövde större och starkare kanoner. Även järnet i tågrälsen och ångbåtarna byttes ut mot stål. Många helt nya kemiska industrier började dyka upp: pappersmassafabriker, spräng- färg- och gödningsämnesfabriker, dynamit, masstillverkning av aluminium, gummi och cement. Det var till största delen Tyskland som utvecklade den här typen av industri. När Edison 1879 uppfann glödlampan fick också den elektriska industrin fart. Telegrafin hade visserligen använt el tidigare, men det var först nu som kravet för elektricitet till verkstäder gator och bostadshus drev fram uppfinningar som generatorn och transformatorn. På 70-talet kom också explosionsmotorn, som till början drevs med gas men när man övergått till petroleum konkurrerade den sakta men säkert ut ångmaskinen. Först när automobilen kom i slutet på århundradet, tog oljeindustrin fart. ÖKAD HANDEL I bondesamhället sålde hantverkare, köpmän och bönder sina varor i stor utsträckning lokalt. De flesta bönder levde av självhushåll. Handelsvarorna från kolonierna nådde bara de största hamnstäderna. Med de ökade kommunikationerna och större städerna kunde man lättare nå ut med varorna, och det var också nu man för första gången började göra reklam för varor, något som kom med märken och massproduktion. I mitten på århundradet började de gamla skyddstullarna länder emellan avvecklas, samtidigt som kolonierna ökade i antal. Industrin började sälja mer på utlandet, och även producera varor som krävde råvaror utifrån. Ländernas behov av varandra ökade. I länder som Tyskland och USA, som ännu inte var lika utvecklade som industrialismens moderland, kunde detta innebära att många industriintressen kunde gå i stöpet på grund av de brittiska varornas överlägsenhet. Världshandeln blev också känsligare. En kris i USA fick stora konsekvenser i Europa. Regelbundna svängningar i konjunkturen började uppkomma. Konjunkturförändringar existerade tidigare, men berodde oftast på missväxt. En annan stor förändring var en ny typ av företagsform: aktiebolag. I stället för att en person tog risken för hela kapitalet, delades ansvaret upp på flera, som inte heller kunde förlora mer än det som de satsade. Det var möjligt i det gamla systemet. SOCIALA OCH POLITISKA FÖLJDER Med växande industri skapades många nya arbeten i samma bransch. Eftersom fabrikerna efter ångkraftens inträdande anlades i städerna, är det självklart att det var hit folk flyttade. En massflytt in till städerna tog vid. År 1770 bodde 40% av befolkningen i Storbritannien på landet, 1841 hade det sjunkit till 26%. Följande siffror visar tillväxten i de stora industristäderna i Storbritannien: 1801 1841 Manchester 35.000 353.000 Leeds 53.000 152.000 Birmingham 23.000 181.000 Sheffeld 46.000 111.000 Husen som byggdes i dessa industristäder var mörka, trånga och fuktiga. Hela familjer kunde tränga ihop sig i ett källarrum eller på en vindsskrubb. Arbetsdagen var sällan 15 timmar. Barnarbetet var utbrett och många började vid sju års ålder. Olyckor vid maskinerna var mycket vanliga Om någon maskin var trasig eller råvarorna var slut, var de tvungna att arbeta igen den förlorade tiden. Dödligheten bland arbetarklassen var dubbelt så hög som hos överklassen. På grund av de dåliga förhållandena i städerna var dödligheten högre än på landet. Följande tabell visar medellivslängden i år, hos olika kategorier i Manchester och i grevskapet Rutland. Rutland Manchester Gentlemän 52 38 Gårdsbrukare/Handelsmän 41 20 Arbetare 38 17 Som man ser, så är medellivslängden hos den lägsta klassen i Rutland lika hög som hos den högsta i Manchester. Sjukdomar spreds lättare i staden, speciellt i fattigkvarteren, och röken från de många skorstenarna orsakade mycket luftvägssjukdomar. Det måste dock nämnas att den stora spädbarnsdödligheten drog ned siffrorna. Mot slutet av århundradet började staterna stifta lagar för att förbättra situationen för arbetarna. Under Bismarchs ledning i Tyskland, kom i slutet på århundradet den första sociallagstiftningen. Bland annat begränsade den arbetstiden och upprättade ett socialförsäkringssystem. Industrialiseringen har ändrat mycket, på gott och ont. Vi har blivit materiellt rikare samtidigt som miljön håller på att förstöras. Den industriella utvecklingen är inte över utan fortsätter hela tiden. Men jag tror att vi är i övergångsåldern till en ny revolution inom IT , samtidigt som u- länderna håller på att industrialiseras.